Plingplongtaxi & ganska kass sjukvård

När jag bestämde mig för att ha denna kassa personliga hemsidan så var det flera saker som jag bestämde mig för att jag aldrig skulle skriva om, en av dom var att inte skriva något om sjukdomar, hälsa & liknande men vafan, dagen var ganska störig så skriver om det ändå :P Häromdagen, tror det var natten till Söndagen så satte jag mig framför datorn vid 21 tiden eller något, satt i 1 timme kanske & sen när jag skulle resa mig upp började problemen, jag kunde inte ta mig upp, fick en rejäl jäkla attack i ryggen varje gång jag försökte röra mig, varje gång kom det först ett smärthugg (som känns ungefär som när man slår armbågen i bordet & träffar en nerv), sen typ något krampliknande skit. Var helt omöjligt att ta sig upp men efter 3 timmars försök att ta mig upp så lyckades jag åtminstone ta mig till sängen, som är 30cm från stolen...Låg & vilade mest hela Söndagen & hade inte allt för stora besvär, inte på Måndagen heller & inte på Tisdag förmiddag. På Tisdag kväll började samma sak igen, hade bara suttit ner i en halvtimme när jag försökte ta mig upp från stolen, började försöka ta mig upp vid halv tio eller något, runt 2 tiden på natten gav jag upp & ringde efter min farsan, hade då lyckats vrida mig 30º på stolen & såg inte någon som helst möjlighet att ta mig till sängen, ringde Vårdguiden (1177) & sa att jag inte kunde ta mig upp från stolen, låter så jäkla löjligt egentligen men det är det ju inte, kan man inte ta sig upp så kan man inte :P Så ja, hon sa att jag skulle ringa 112, som sagt, inget löjligt att ha för mycket smärta för att ta sig upp från stolen men ändå, hjärnan säger till en att det låter så löjligt att ringa 112 för att man inte kan ta sig upp från en jäkla stol :P Iaf, hade inget annat val, det var ren & skär tortyr att sitta fast på stolen, speciellt när attackerna kom, flyger iväg helt okontrollerat så man får lite panik när smärttopparna rusar iväg okontrollerat & man inte kan göra något åt det. Så ringde 112 & snubben i "kundtjänsten" var riktigt bra, lugn & metodisk, jag sa direkt till han att det egentligen inte är akut men att jag hade försökt ta mig upp från en jäkla stol i 4 timmar & börjar bli lite väl påfrestande, var skitsvårt att snacka för jag vet inte vad som händer egentligen men man blev sjukt förvirrad, kroppen lixom "stänger av" sig medans attackerna kommer, dels blir man ju fysiskt paralyserad men hjärnan stängs också av, han bad mig säga mitt personnummer som jag givetvis kan utan att tänka i vanliga fall men var skitsvårt att stappla sig fram med siffrorna, likadant med mitt telefonnummer, angav ett telefonnummer som jag inte haft på 5-7 år, kom på mitt misstag efter en stund iaf :P Så han skickade ut en plingplongtaxi från Svenljunga, kändes som en evighet. Iaf ambulanspersonalen försökte få upp mig men det är omöjligt, det finns ingen chans, kunde inte ens röra tårna trots att smärtan satt mest i ländryggen, hade börjat leta sig upp mot skulderbladen också. Tillslut bestämde dom sig för att spruta in lite morfin, satt på ovanvåningen ju & trappan ner är så tight spiralformig & min tyngd att det vore omöjligt att bäras ut på bår så var tvungen att på något sätt göra det för egen maskin. Men iaf, hade suttit fastlås i någon timme i exakt samma position & dom ville tvunget vrida mig för att komma åt med sprutan, men fan, det kändes inte gött när dom vred stolen, trodde jag skulle svimma :S Iaf, fick lite morfin, tog några minuter innan det började släppa lite i ryggen iaf & tillslut kom jag upp på benen, men var märkligt för efter några steg föll jag ner på huk, händer regelbundet i vanliga fall också men kändes märkligt nu med morfin för det gjorde inte ont när attacken kom men ändå verkade det som om kroppens rörelsesignaler blockades av smärtsignalerna trots att smärtsignalerna i sig hade "blockats" av morfinet. Så ja, hittills hade servicen varit bra, hon från 1177, SOS-snubben & ambulanspersonalen, alla gjorde ett bra jobb. Men sen körde vi ju mot akutmottagningen också & ja, den har inte så bra rykte, hade dessutom åkt in till akuten för någon månad sedan med samma men mildare besvär, satt då inne i några timmar utan att det fanns någon hjälp i sikte & dom som var före mig i kön hade heller inte fått hjälp så då bestämde vi oss för att åka hem igen, skönare att ha ont i min sköna säng än på en torr & hård brits på SÄS så jag hade inte allt för höga förväntningar på dagens utflykt dit. Dom första sjukvårdarna jag stötte på i SÄS var väldigt bra & trevliga också, en yngre grabb som levererade lite morfin & tog lite prover var också bra, en annan tös som hade något frågeformulär var också bra. Men ja, sen började strulet när jag skulle träffa sjuksköterskan, jag tror inte hon riktigt förstod allvaret i min situation & att dessa besvär är något som händer regelbundet för hon tog det verkligen inte seriöst, sa flera gånger att när attackerna kommer så är det ren & skär tortyr & går inte röra sig en millimeter, men verkar som hon trodde detta var en engångshändelse men jag sa ju flera gånger att detta händer upprepade gånger, ganska regelbundet. Tror jag & farsan hade varit inne på akuten i 10 timmar eller något när första riktiga undersökningen skedde, sjuksköterskan gjorde lite lättare knäböjningar, testade reflexer & petade lite, undersökningen kändes inte ett dugg relevant men visst, jag är bara en lekman så hon vet säkert bättre men blev lite irriterad när hon inte kom fram till något, hon avfärdade det som bara något tillfälligt, vid det här laget stod jag på benen & kunde gå runt lite, men hade ju fått regelbundna morfinsprutor & dessutom strax innan undersökningen, hade jag inte fått spruta innan undersökningen så hade jag inte kunnat göra undersökningen alls. Det är det som känns lite konstigt för hon sa i princip att allt är ok, men fan heller, klart det verkar ok när man precis fått morfin, även en som har brutit benen & har benpipan utanför huden skulle säkert också kunna stå upp med efter tillräckligt med morfin men inte fan är man ok för det. Så efter att jag rullades ut från undersökningssalen så kom det en assistent eller vad det kallas & i princip sa "Du är ju helt ok nu så här har du lite alvedon istället", lixom vafan, detta var dessutom på sjuksköterskan order, kan ha varit Brufen å inte Alvedon, minns inte riktigt, men blev sjukt jävla förvånad, jag menar, Alvedon/Brufen är väl fan ingen ersättare till morfin? Dom behandlade mig precis som om alla mina problem var ur världen, jag sa till dom flera gånger att när morfinet väl släpper så kommer jag ligga på backen igen & att Alvedon/Brufen är helt chanslösa, medicin man tar oralt har aldrig någonsin fungerat för mig, speciellt inte sådan leksaksmedicin som Alvedon/Brufen, jag kunde lika gärna äta en påse mjöl, samma obefintliga smärtlindring. Sa till henne flera gånger men hon vägrade lyssna & hon hade någon märkligt övertro på att "Ja men DENNA gången kommer det fungera", jag vet inte vad som hade hänt för visst dom hade varit trevliga tidigare men var helt omvända på bara några minuter, jag hade inte gjort något för att göra dom sura, hade inte sagt något som hade kunnat få dom sura & farsan var lika förvånad. Dom tröttnade mer & mer och ville skriva ut mig från SÄS, men jag hade ju inte fått någon hjälp alls & morfinet höll på att släppa & det kändes att det började suga till rejält i ryggen men det sket dom i, dom sa flera gånger att "Ja men du står ju upp nu så nu är du ju bättre än vad du var när du kom hit", jag sa till dom flera gånger att jag står upp tack vare morfinet men nej, det vägrade dom acceptera & skickade hem mig igen. Ja, trofan det nu är en jävla pina nu när jag är hemma, som tur är ligger jag ner men hade jag suttit upp hade jag varit i samma situation igen att jag skulle behöva ringa ambulans för att jag inte skulle kunna ta mig upp. Fick lite Tramadol utskriven också efter mina upprepade försök att få dom att förstå att Alvedon/Brufen inte hjälper men hade testat Tramadol tidigare & den hatar jag för skapade bara massa bieffekter & ingen smärtstillande effekt alls, men det lyssnade dom inte heller på såklart. Seriöst, hur fan kan man vara så jävla dum att man räcker över Alvedon/Brufen till en patient som endast står upp tack vare morfin, seriöst, dessutom efter att inte har gjort ett skit för att ta reda på roten till smärtan, sen verkade det som om att sjuksköterskan vände hela avdelningen mot mig, hade som sagt varken sagt eller gjort något för att förtjäna det, t.om hon som skulle ta bort min "fluga" eller vad det kallas, dendär grejen som dom sätter fast för att spruta in morfin å andra grejer igenom, även hon hade fått intrycket av att jag inte förtjänade att vara där för hon hade varit trevlig för bara några minuter sedan men efter att sjuksköterskan hade sagt till henne att ta bort "flugan" så var även hon nu lika sur som sjuksköterskan, vore intressant att veta vad det var som sjuksköterskan hade sagt till alla, hon bara ryckte ut "flugan", blodet sprutade som fan men hon gick bara iväg, där stod jag med niagarafallet från min handled, tänkte "jaha, brukar man inte få ett plåster eller något eller ska det bara forsa här", fick sen ett plåster men blodet forsade ju fortfarande så plåstret blev ju fyllt av blod, fick gå till assistenten igen & be om ett nytt plåster, hon sa bara "a men du måste ju trycka på plåstret för att stoppa flödet", vilket hon skulle demonstrera, ryckte tag i mig & tryckte på plåstret varpå plåstret "sprängdes" pga allt blod som var inuti, som en ballong typ så blodet bara skvätte i akutmottagningen. Så ja, 12 timmar på akuten & personalen åstadkom inget annat än att slå på mina knäskålar, ge mig lite Alevedon/Brufen & skapa ett blodbad i akutmottagningen :S Hade ju nästan sämre hälsa efter besöket på SÄS än före..